Jag läste på en blogg idag där frågan ställdes om det är värt att låta sin sambo åka iväg så här lång tid när hon mår så dåligt av det. Jag kan verkligen relatera till det inlägget. Jag har mått riktigt dåligt under hela den här perioden från och till. Jonas vet det mycket väl och vi har pratat mycket om det. Jag skrev ett svar till henne som jag hoppas hjälper lite och tänkte skriva ner ungefär det jag skrev till henne här så att andra anhöriga som ska låta sina män/sambos/pojkvänner åka iväg kan läsa det.

"Jag har känt precis som du under hela perioden från och till! Är det värt det när jag mår så dåligt? Men jag har resonerat som så att jag skulle ju inte må bättre av att göra slut. Det skulle göra mig ännu mer ledsen, det är ju trots allt honom jag vill leva med resten av livet.

Fundera på om det skulle bli lättare att leva utan honom? Jag gissar att svaret blir nej.. Det är en väldigt svår period ni kommer gå igenom men i slutet är det ändå värt det. Tycker iaf jag. Hade jag förvägrat honom denna chansen hade det alltid funnits med i vårt liv och kanske något vi hade bråkat om i framtiden. Nu har han fått leva ut sin dröm och kan återgå till en vardag med mig.

Men det gäller att förbereda sig, för det kommer att bli tufft! Men klarar ni detta, klarar ni allt :)"  

Som jag skrev så kommer det bli tufft! Detta är verkligen ingen dans på rosor. Även om jag visste att det skulle bli jobbigt innan han åkte så kunde jag nog inte riktigt föreställa mig hur jobbigt det faktiskt skulle bli emellanåt. Det gäller att förbereda sig. Och i den här prövningen får man ju också reda på om förhållandet är värt att kämpa för. För kämpa, det kommer ni att få göra. Det kommer bli tårar i telefonen, arga och elaka kommentarer, känslor av uppgivenhet, ensamhet, saknad, och hopplöshet... Nu låter det som att allt är negeativt men så är det inte. Ni kommer också att upptäcka hur mycket ni älskar varandra! Hade det varit tvärtom att man inte känt någon saknad osv då hade det nog varit mer befogat att känna sig orolig för då är det ju något som inte står rätt till.

Jag ångrar inte en dag att jag kämpat på och stått kvar vid Jonas sida fast att det varit jobbigt. Vi har t.o.m diskuterat möjligheten att avbryta missionen men det hade känts som ett nederlag. Jag är så otroligt glad över att Jonas haft sådant tålamod med mig och att vi klarat av detta! Det är några veckor kvar, men sen är det Du och Jag för alltid :)

28 dagar kvar...

Idag är det 4 veckor sedan Jonas åkte tillbaka efter sin andra leave. Och 6 veckor tills han kommer hem igen. På måndag börjar min praktik som jag ska ha i 4 veckor och jag hoppas den tiden kommer att gå fort!

Ett av Jonas stora intressen är fotografering och redigering av bilder. För en tid sen så gick hans kamera sönder nere i Kosovo så han passade på att köpa en ny. Igår fick jag lite bilder som han tagit med nya kameran. Tänkte lägga upp dom här och visa er. Om det är någon som undrar så är det självklart mig som han sitter och tänker på i sista bilden! ;)













Du är så duktig älskling!