Tillägg till inlägget "Är det värt det"
Om någon skulle avbryta för sin tjejs skull anser jag att det är deras beslut. Alla förhållanden ser olika ut och det är inte alla som klarar av detta. Men man ska komma ihåg att man klarar mer än man tror! Är detta verkligen din partners dröm och du älskar honom/henne känns det inte rätt att stå ivägen för den.
jag och Anders har varit ihop i 3,5 år och alltid haft distansförhållande och nu ska han iväg till Kosovo. Visst känns det jobbigt men samtidigt vill han så tänker jag stötta honom och hellre så här med perioder ifrån varandra än helt utan varandra.
Ja visst är de så, ja håller med dej.
Vi har oxå haft distansförhållande o blev sambos precis innan han åkte men ja tror att det bara har gjort de lättare. Att man är van o va ifrån varandra, det hade vart ännu tuffare om man hade vart van o ha han där varje dag.
Vi har inte ens pratat varje dag o han har inte haft med sej sin tel så jag har inte ens kunnat ringa han när jag har velat.
Sen tror jag oxå att det beror på vart han är, nu är det ju så lugnt i Kosovo så det har ju gjort att jag inte behövt oroa mej för de men det hade vart värre i Afganistan.
Det är viktigt att man har ett eget liv. Hittar på egna saker man kan inte fastna i VI-et. Man är en egen person, den andra måste kunna klara sej själv.
Jag är otroligt glad att det har gått så bra för oss när jag läser om hur jobbigt andra har haft det.
Men nu kommer dom snart hem och jag tror att det här bara stärker relationen o gör att man kommer varann närmare o uppskattar varann mer.
Jag vet inte om du har fått uppfattningen att jag inte klarar mig själv.. Det är klart att jag gör det. Det är inte det som är problemet, saken är ju den att jag har valt att dela mitt liv med Jonas och vill ha honom hos mig och uppleva och dela saker med honom hemma. Hade jag känt att jag klarade mig helt utan honom hade jag ju valt att leva själv.. och nu menar jag inte att jag vill att han ska avbryta för min skull eller aldrig skulle ha åkt för jag har själv varit iväg utomlands under en 3,5 månaders period för något år sedan. Men det jag har velat komma fram till med mina inlägg är att det är tufft att vara ifrån varandra så länge, man ska vara medveten om det. Men man klarar det om man vill.
Naturligtvis ser alla förhållanden olika ut men det har inte gått en dag som inte jag och jonas har pratat med varandra antingen på telefon eller sms. Det är inte för att jag är orolig för att det ska hända något utan för att vi helt enkelt älskar varandra så mycket så vi vill kunna prata varje dag och höra varandras röster.
nej självklart så tror jag att du klara dej själv!
Jag skriver generellt vad jag tycker o tror o inget just mot dej utan allmänt.
Ja de e klart att det är jobbigt men som sagt man klarar ju de. Allt går om man vill!
Visst är de skönt o höras varje dag om de går men de e just det jag menar att det är lätt att ta varann för givet.
Vi älskar ju inte varandra mindre bara för att vi inte hörs varje dag. Vet man vart man har varann så spelar de ju faktiskt ingen roll om de går nån dag emellan.
Men huvudsaken är ju att dom kommer hem snart!! =)
