10 veckor av längtan

10 veckor av längtan är snart över! Imorgonkväll får jag vara i Jonas famn igen! Trots att vi varit tillsammans i snart 5 år ger den tanken mig fortfarande fjärilar i magen. Det går inte att beskriva den känslan som upptar hela kroppen precis innan man får se sin älskling igen efter en utlandsmission. För två år sedan upplevde jag den stunden och imorgon kommer jag alltså få göra det igen (kanske förhoppningsvis för sista gången). Det är en känsla blandad av kärlek, lättnad, glädje, förväntan, hopp och saknad som alldeles strax är över! Jag blir glad bara jag tänker på det. Just nu vet jag att han sitter på ett plan och att de är framme i Sverige igen! Ikväll kommer det inte stå "okänd" på telefonen när han ringer! Men som sagt får jag tålmodigt vänta tills imorgon eftermiddag då det är medaljceremoni, sen får han komma hem!






Ny praktik och nedräkning

I torsdags var min sista dag på sjukhuspraktiken. Idag ska jag börja den nya och sista (!) praktiken i hemsjukvården. Ska bli spännande. Pappa var dessutom här igår och bytte mitt bilbatteri så nu startar bilen! Skönt då jag slipper ta bussen varje dag :)

Jonas har nu varit iväg 54 dagar... Det börjar närma sig hemkomst! Åh vad jag längtar!

Anhörigträff

Ja igår var det anhörigträff på regementet där de skulle informera om hemkomst, visa bilder och prata om reaktioner som kan uppstå när de kommer hem. Så jag var uppe tidigt eftersom jag har några timmar att köra. Men vad händer när jag går ut och sätter mig i bilen...? Jo den startar inte!!! Skit, skit, j*vla skit!!! Så det blev ingen anhörigträff för mig... Jättetråkigt! Jag hade sett fram emot det. Dessutom hade de ordnat så Jonas ringde dit direkt från Afghanistan och pratade i högtalartelefon. Så j*vla synd att jag missade det! Han hade tydligen sagt att han saknade mig :) Jag hade sms-kontakt med en av de andra tjejerna där nere samtidigt iaf och fick lite info om vad som hände. Bilar de är fantastiskt bra! När de funkar...


 

 


Fredagsmys

Ikväll har det varit fredagsmys på hög nivå hemma hos mig. Jag lagade god mat (kotlett, rotfrukter i ugnen och gräddsås med svamp), drack ett glas rosé och till efterrätt blev det mjölkchokladmousse. Såsen jag gjorde var underbart god! Nog den bästa sås jag någonsin tillagat om jag får säga det själv :) Svampen var den som jag fick av svärmor, fantastiskt god! Tack :) Det enda som saknades var Jonas....som nu har varit iväg i 45 dagar. Men det innebär också att mer än halva tiden har gått. Jag kämpar på! Imorgon är det anhörigträff på regementet, ska bli kul att träffa de andra tjejerna.


Paket

När jag pratade med J idag så berättade han att hans paket som jag skickat ner kommit fram! Det tog ca 3 veckor för det att komma fram.. Jag blev minst lika glad för i paketet låg en telefon, så nu kan vi skicka sms till varandra! Äntligen! Jag skickade även ner lite tidningar, godis och pyssel :) Tror att han blev glad, eller det vet jag att han blev för jag fick ett fint sms ikväll! Imorgon ska dom få medalj för att dom vatt där nere i 30 dagar. Jag längtar tills det gått 30 dagar till, plus lite till. Vill ha hem honom NU! :)

Bilder från Afghanistan

Häromdagen fick jag lite bilder från Afghanistan. Saknar honom så mycket nu! Idag har han varit iväg 23 dagar..


Längtar!

Åh idag har jag längtat jättemycket efter Jonas! Kan bero på att vi varit lediga och att jag inte har haft så mycket att göra... Tankarna brukar dra sig bort mot Afghanistan då...Men fick ett långt fint samtal idag från honom! Mysigt! :)

Gula bandet

I fredags fick jag hem ett brev där det låg två sådana här pins:




Jag är stolt över dig Jonas! Och stödjer dig och alla andra soldater till 100 %. Vill ni som läser också stödja kan man beställa sådana här på fredsbaskrarnas hemsida.

Afghanistan

Det har varit en tung vecka.. Igår åkte J till Afghanistan. För 2,5 vecka sedan fick vi reda på att han skulle dit. Ganska kort tid att förbereda sig mentalt...Men jag vet ju vad det är han jobbar med så det kom ju inte som en fullständig överaskning. Men det gör det inte lättare att vinka av honom...många tårar blev det. Många tankar från hans förra mission kom också tillbaka. Jag tittade tillbaka i bloggen och läste om dagarna innan han kom hem från Kosovo och kunde minnas vilken glädje det var när jag fick träffa honom igen! Den glädjen får jag försöka hålla fast vid och längta till igen!

Han kommer att vara borta till julafton ungefär. Detta är alltså inte en hel mission han kommer att göra utan de kommer att stödja de nuvarande soldaterna där nere. Vi har inte fått reda på någon bestämd dag då de kommer hem eftersom de inte själva kan veta om deras uppgift förlängs. Självklart har jag redan räknat ut ungefär hur många dagar det är och gjort en nedräkning i min almanacka.

För en stund sen fick jag mitt första samtal från honom. Han hann inte prata så länge för de skulle jobba men han ville bara höra av sig för att säga att resan gått bra. När vi lagt på kom tårarna... Men jag samlade mig ganska snabbt. Glädjen av att fått höra hans röst var större. Jag tror att det hjälper att vi varit med om en mission tidigare! 

Ps. Jag har uppdaterat lite i bloggen med två nya kategorier där jag samlat alla inlägg från förra missionen under "Kosovo" och kommer lägga de nya inläggen rörande denna resan under "Afghanistan".

RSS 2.0