10 veckor av längtan är snart över! Imorgonkväll får jag vara i Jonas famn igen! Trots att vi varit tillsammans i snart 5 år ger den tanken mig fortfarande fjärilar i magen. Det går inte att beskriva den känslan som upptar hela kroppen precis innan man får se sin älskling igen efter en utlandsmission. För två år sedan upplevde jag den stunden och imorgon kommer jag alltså få göra det igen (kanske förhoppningsvis för sista gången). Det är en känsla blandad av kärlek, lättnad, glädje, förväntan, hopp och saknad som alldeles strax är över! Jag blir glad bara jag tänker på det. Just nu vet jag att han sitter på ett plan och att de är framme i Sverige igen! Ikväll kommer det inte stå "okänd" på telefonen när han ringer! Men som sagt får jag tålmodigt vänta tills imorgon eftermiddag då det är medaljceremoni, sen får han komma hem!